Ibland fastar vissa låtar hos mig, sedan glömmer jag dem aldrig.
Den här låten fastnade hos mig och gick verkligen hand i hand med mina känslor under en av de svåraste perioderna jag gått igenom i mitt liv. Jag lyssnade mycket på den då och så fort jag hör den så kan jag känna precis de känslorna jag kände då och till viss del fortfarande känner inför den perioden av mitt liv. Framförallt låtens första vers symboliserar känslan jag hade under en lång tid. Till saken hör också att det är ett mästerverk med en artist vars kreativitet jag beundrar grymt mycket!


http://www.youtube.com/watch?v=MMEpaVL_WsU&ob=av3e

Regina Spektor - Eet
It's like forgetting the words to your favorite song
You can't believe it
You were always singing along
It was so easy and the words so sweet
You can't remember
You try to feel the beat

Eeeeeeeeeeeeeeeet, eet, eet, eet
Eeeeeeeeeeeeeteeet, eet, eet, eet

You spent half of your life trying to fall behind
You're using your headphones to drown out your mind
It was so easy, and the words so sweet
You can't remember
You try to move your feet

Eeeeeeeeeeeeeeeet, eet, eet, eet
Eeeeeeeeeeeeeteeet, eet, eet, eet

Someone's deciding whether or not to steal
He opens the window just to feel the chill
He hears that outside a small boy just starting to cry
'Cause it's his turn but his brother won't let him try

It's like forgetting the words to your favorite song
You can't believe it
You were always singing along
It was so easy and the words so sweet
You can't remember
You try to move your feet

It was so easy and the words so sweet
You can't remember, you try to feel the beat

Jag måste ha råkat ut för något mytiskt tillstånd av totalförvirring. Jag hänger inte alls med och är helseg i huvudet. Jag lixom gör saker utan att veta vad jag egentligen gör. Som igår på gymmet. Jag var helt efter! Jag försökte göra saker på rutin. Typ som att min hjärna/kropp skulle agera själv och jag skulle kunna vara någon annastans med smått förvirrad blick utan att kunna ta mig tillbaka till nuet. Men eftersom jag långt ifrån kan göra saker på rutin, i synnerhet inte på gymmet, resulterade det i att allt bara blev helt knas och slavrigt och jag gick hem. Nu är det ju i och för sig inte så konstigt att jag är i lite andra tankevärldar än den jag egentligen lever i när jag gör saker, men jag brukar inte ha problem att ta mig därifrån. Nu är det typ som att jag går runt och funderar så mycket att jag totalt glömmer bort eller ens kan fokusera på vad som egentligen händer. Hah, det låter som jag allvarligt talat håller på att bli knäpp, men det får jag väl inte hoppas. Åtminstone inte mer än vad jag redan är. ;) På det här så har jag råkat ut för nån migränliknande huvudvärk som hängt i sig i två dagar nu, jag hoppas det släpper. Jag hatar att ha ont i huvudet! Dock är det inte så illa att jag måste sova hela dagarna iallafall som jag brukar vara tvungen att göra.. Alltid något.

Hur som helst.. Helgen som gått blev precis så bra som jag hade föväntat mig! Det var väl fredagen som kanske inte var var så toppen kul då vi hämtade kött och stod och packade det i fryspåsar hela kvällen.. Men det behövde göras och nu är det gjort, skönt! Vi lyckades också mosa in allt i vår lilla frys vilket var ännu skönare! Trodde aldrig det skulle få plats. När vi var klara runt niotiden var det ingen av oss som orkade laga någon mat så det fick bli lite fusk med en kebabrulle framför tv:n. Gott! :)

I Lördags var vi iväg på 20-års kalas och hade det jätte trevligt. Helgen avslutades på söndagen med en tripp hem till mams och paps och en tur ut på bresjön, där vi pimplade, åkte skridskor och grillade korv! Riktigt mysigt! Mys blev det även efteråt då jag hann med lite hästgos och påvägen hem stannade vi hos Dennis mamma och klippte oss och blev fixade i håret. Var på tiden och jätte skönt att få lite ny färg i håret! :)

Den här veckan har som sagt inletts med huvudvärk och förvirring. Har även varit en del tjafs hit och dit om vissa evenemang inför helgen. Måste säga att jag kännt mig minst sagt ensam i mina argument till att inte följa med på vissa saker. Men jag måste ju vara jag och jag kan bara inte göra saker som inte är jag eller jag inte tycker är okej, oavsett om det är för någon annans skull! Eller..? Ja, det är inte utan att man blir lite osäker iallafall. Men nä, jag måste nog stå fast vid vad jag känner. Som sagt är det dock så att vänskapskretsen här inte alls verkar tycka som jag, vilket gör att jag känner mig smått ensam. Alla de här tankarna har fått mig att fundera på både det ena och det andra, inte minst på hur jag vill vara och vad jag vill stå för och hur mycket det är rimligt att anpassa sig i vissa situationer.. Kanske är det en anledning till mitt förvirrade tillstånd? Ja, inte vet jag! Nu vet jag iallafall att jag måste ta tag i mig själv och plugga lite och sedan göra mig iordning och gå och handla! Ikväll blir det träning om huvudvärken kan tänka sig att lämna mig en liten stund iallafall!


/ Linnéa